Att prioritera om i livet

Kommentera
Livet är märkligt! Det är stort och häftigt.  Enkelt och komplicerat på en och samma gång. Jag fascineras över mitt liv. Hur man växer med livets erfarenheter och hur det formar om en. Men också hur människor påverkar en. Olika relationer. Men också vilka avtryck människor på olika sätt gör i ens liv. 
Jag har under många år levt mitt liv för barn och ungdoms organsationen Svenska Kyrkans Unga där jag levt lägerliv, varit chef och försökt vara med och väcka intresset för demokrati. Det var ett liv som jag där och då älskade men framför allt prioriterade framför allt. Det är också från detta jag har mina allra bästa vänner. Vänner som jag numera delar mer än kyrkan med. Det är så häftigt. Men det är också där vänner kommit och gått. Inte för att man inte längre gillar varandra utan för att livet för oss åt olika håll. Olika vägar. 


I våras så fyllde jag 30. En ålder jag faktiskt tycker är rätt skön. Man kan ta ansvar och förväntas ta ansvar för livet. Och det tror jag nu gör att jag finner frid i att prioritera men också väljer att kompromissa och välja vad är omistligt och vad är inte det. 
Under sommaren så började jag faktiskt längta efter att träffa någon. Någon som skulle få en att må gott. Frågan blev hur träffar man någon? Och så tänkte jag försöka ge mig in i dejtingvärlden. Men jag hittade väl inte rätt forum. Men så i höstas en kväll så fick jag för mig att starta ett konto på en app. Försökte förstå. Och så hittade jag någon att skriva hej till. Denna någon finns fortfarande kvar i mitt liv. Och det är det som är häftigt. Att se sig själv för första gången välja att prioritera någon annan människa. Jag älskar fortfarande att vara aktiv i barn och ungdoms organsationen. Men i mitt liv prioriterar jag också den person som får mig bli sådär glad att det känns som om jag ler med hela själen. Det är häftigt. Att få känna känslan av att vilja välja att prioritera någon annan. Men också någon som får en att faktiskt bejaka andra sidor hos en själv. Som nu får tex innebandyn åter en plats i mitt liv. Något jag valde bort för kyrkan. Men jag har alltid älskat att få hänga i hallarna. Ta del av spelet. Njuta av ljudet av klubbor som krockar. Men något jag inte låtit vara en del men nu får en del. Medan kyrkan finns så får det en annan plats i livet. Nytt. Och väldigt spännande! 


Lite som bilden ovan är livet. Mäktigt och stort. Och jag är ofantligt tacksam över att få leva livet. Trots allt. Trots att man inte varje dag lever i känslan av att vara kär. Så är livet mäktigt!